lstrandqvist

Finns det något jobbigare än att vara sjuk, man bara ligger o sover eller kollar på film, ja man gör gärna så lite som möjligt.
Fast idag tog jag mig i kragen och gick till docktorn, eller , min chef ringde och sa att jag inte fick betalt från jobb annars,

När vi äntligen hittar ditt ,(jag o pappa) det fanns inte någon skylt direkt utan man fick gå på kännsla , Jag kommer in på maltas hälso center någon lokal vårdcentral skulle jag kunna gämför det med, byggd för 100 tals år sedan, och var på god väg att falla sönder.

Det står en skylt på dörren, att man ska ringa på en klocka och vänta på assistans, vilket jag givetvisst gjorde, då kommer där en dan bakom mig o frågar vad jag vill.

samtidigt som ett fönster öppnas ett par våningar upp och något likande en sköterska sticker ut huvet och börjar skrika på maltesiska, damen svarar henne,  dom står o pratar ett tag eller bråkar lite, hör inte skildnad, hon pekar rakt fram och ber oss gå upp för trappan så får vi hjälp.

Vi traskar uppåt, lägger märke till jesus o maria statyerna över allt, där liggen en reception, äntligen.
damen som hängt ut genom fönstert kommer glatt fram till oss och ber mig fylla i ett paper sedan sätta mig ner tillsammans med en nummerlapp.

Vi sätter oss fint på ett par stolar, där finns absulut ingenting att göra, inga tidningar att läsa, där är några plancher men människan organ, allt på maltesiska.
Folket som sitter i dessa olika väntrum, ser ganska döende ut , dom gnäller o ser väldigt sjuka ut , själv sitter man där enbart för att få betalt från jobbet.
folk kommer och går, och av någon anledning ser dom friska o krya ut när dom kommer ut ifrån docktorn,
så antingen så är docktorn någon mirakel docktor eller så är dessa människor bara inte smartare..

Det kommer in ett par i vänt rummet, men tvillingar kanske 2,5 år gamla, dessa barn blev min underhållning,
dom var så fantastiskt liv och lek fulla, dom sprang och dom lekte med allt !
Pappan och mamman var mycket stolta över sina barn o lekte glatt med dom vad dom än ville leka med, det var skönt att se att barn fick vara barn .

efter 1,5 h väntetid så antar jag att det är min tur reser mig och går in när dörren öppnas, jag kommer in i ett rum med ett skriv bord och en jätte gammal sjukhus säng, förklarar snabbt för docktorn att jag behöver läkar intyg för idag då jag inte gått till jobb för jag har influensan.

Jag börjar lyssna och knacka och kolla halsen osv,  han frågar mig så, hur många tabletter har du tagit, jag svarar ja jag tog en panodil igår, detta var då inte uppskattat , jag skulle ta minst 2 st var 4 timme.

Detta slutade med att han skrev ut massa medicin och förbjöd mig för att gå till jobb tisdag och onsdag med.

Jag tog mina lappar o flydde ut där ifrån, det kännde som att taket skulle rasa in då det hade börjat blåsa ganska regält ute, och detta känndes inte säkert, byggnaden var inte så stabil. 

Jag hittar pappa utanför och vi börjar vandra mot apoteket, eller en affär med dessa tabbletter jag ska ta.

Vi försöker hitta medvind, då det är helt omöjligt att röra sig i motvinden här , det är som att gå igenom en vägg.

Efter många timmars väntetid och gångväg så kom vi äntligen hem och jag somnade som en stock, han dock ringa jobb innan !

Nu är det dags att äta, min älskade thomas ska laga något gott (pasta) det ända han kan !

Vilken tur att man har världens bästa pojkvänn som tar hand om en bär man e sjuk , eller ja som tar hand om en alltid !




Nej nu får jag gå och kolla så ingenting går i sönder ;)

Ha det Fint alla goa o glada !
Kramar